tisdag 24 februari 2009

Grattis Kronprinsessan och Daniel!

Det var minsann på tiden! :) fina ihop är de iallafall.

Kramar

7 kommentarer:

Pillaan sa...

Öj öj öj, vilket tjöd om dem idag. Nog fan e de stort. Men ingen brydde sej att jag fick en lampa på näsan :(

monchichi72 sa...

undrar om du får äran att sjunga på bröllopet
har hört att du ska va poppis i det huset :)

kram

Anonym sa...

Eller hur,det var på tiden.Håller med,de är väldigt fina ihop.:) grattis till dom.

kramar

Anonym sa...

Du har en väldigt speciell blogg Måns. Kul att läsa och man vet aldrig vad du hittar på.
Zelma var dundersöt och angående pannkakorna du åt härmodagen så är det precis sådan tröstätar-mat som jag hade valt :) Finns det något godare?!
Åh du, träningen SKA vara rolig, så jag tycker att de där 4 timmarna med tennis räknas.
Kvällsmackorna ser väldigt goda ut, med lite italiensk toutch - me like!
Semlorna är du värd!
Lycka till med träningen och i finalen, jag kommer definitivt rösta!
Du är bäst!
Kramar

ejohansson93 sa...

Herregud! Det här har förföljt mig sedan igår! Så samma "intervju" SJU gånger MINST på en timme! Och byta kanal kunde jag ju inte heller eftersom det var en tv som det inte fanns någon fjärrkontroll till... Tror nog att jag kunde vissa dalar utantill när jag äntligen kunde dra mig därifrån... Detta var alltså på gymmet, tror tv4 sände 5 timmar live eller något.. När jag kom hem pratade de först omdet på fyran (igen!), sedan svt1, svt2 och femman! Jag höll på att gå under av irritation! Menmen... Antar att det är rätt stort.. :P
Haha, är jag den enda som stör mig på detta?

Haha...

Kram :-)

Anonym sa...

ohhh)MacBook Air))) i like it too much)

Katie Grün Eriksson sa...

När jag ser detta inlägg inser jag att detta ÄR 2009 (som jag vetat att inläggen är ifrån där jag nu läser i bloggen ;) ) Men under 2009 låg jag inlagd på sjukhuset och tvångsmatades via sond för att överleva min anorexia jag hade.

Då du gjorde allt detta låg jag i sjukhussängen och kämpade var minut för att överleva :S då känns allt väldigt långt bort fast det du skriver känns nära?!

SÅ vart det med det. Tur att det gått snart två år sedan man blev utskriven ifrån sjukhuset å än så länge håller sig på benen ;)

Kramar, Katie <33